Funnys träning

Fredagen den 6 januari 2007

   Från allra första början när Funny, sex månader gammal kom till oss, så var målet att vi skulle skapa en bra relation och tillit till varandra. Att ha roligt ihop var för oss väldigt viktigt. Vårt mål var också att förvalta det som Anita Whitmarsh hade byggt upp, vilket var en hel del. Detta innebar att vi hade en otroligt bra grund att utgå ifrån.
   Att gå kurs på Oskarströms brukshundklubb var givet från början. Sagt och gjort, vi började med en nybörjarkurs sommaren 2003, som direkt följdes av en allmänlydnadskurs. På frågan om våra mål med hunden, så var det att arbeta med spår och att vara mycket ute i skog och mark som gällde, plus en god allmänlydnad. Tävla var som ett rött skynke, aldrig skulle vi tävla.

   Vi fortsatte gå en aktiveringskurs våren 2004. Hela tiden tränade vi lydnad själva och tillsammans med våra träningskompisar. Efter aktiveringskursen så var frågan, vad göra nu? Nya mål? Tävla?
   Att gå in i en ny utvecklingsfas var inte svårt med så många välvilliga människor som stöttade och pushade på oss. Ja, jo vi skulle kanske, kanske ge oss in i det här med att tävla. Helt övertygade var vi inte just då. När vi väl gjort inträdesprovet till tävlingsförarkursen och börjat på kursen så tog det fart. Klart att vi skulle tävla lydnad. Det här var ju riktigt kul. Instruktören vi hade var helt enorm, hon höll vår motivation uppe hela tiden. Funny arbetade på bra och vi utvecklades tillsammans. Under denna period hade vi bara Funny. Tommy och jag ”delade” på henne, tränade lite var.
   Den första tävlingen, Lk I, gjorde vi i Oskarström juni 2004. Det blev ett tredjepris.
   Andra tävlingen var i Varberg i december samma år, med Tommy som förare. Det gick inget vidare det heller. Vi tränade och tränade, blev mer och mer less på det hela. Nedåtspiralen var igång.
   Nästa tävling gick av stapeln 2005-01-15 i Kvibille ridhus. Vi hade tränat mycket i ridhus för att klara av det hela. Funny älskar nämligen hästskit. Men jag gjorde alla fel en förare kan göra så det gick inte så bra nu heller. Lite bättre trots allt, andrapris slutade det på. Fjärde tävlingen gick inte den heller. Nu var det en djup bottennotering ska jag säga.
   Under denna resans gång kom vi underfund med att detta inte var det ultimata sättet att träna hund på. Varken att dela på hunden, ej heller att stressa som vi gjorde. Nu bestämde vi oss för att ligga lågt ett tag och hitta tillbaka till motivationen och glädjen igen.
   Att tävla är ett fritidsintresse. Man ska ha roligt när man gör det! Det fick bli vårt måtto. Likaså det här: Per aspera, ad astra – genom svårigheter, mot stjärnorna.
   I mars 2005 köpte vi Arrak, så nu behövde vi inte dela hund längre. Tommy hade en egen hund att träna med.
  Tävling nummer fem, i april 2005, lyckades vi knipa ett förstapris i Lk I. Jag jublade och svävade på moln. Äntligen! Ny gnista tändes.
   Jag bestämde mig för att börja på appellkurs med Funny. Den startade i april 2005. Under hösten samma år gick vi en fortsättningskurs. Att spåra var något som kändes rätt för oss. Vi hade ju hållit på med spår till husbehov så att säga. Nu handlade det om att utvecklas som ett team och lära sig så mycket som möjligt. Inte minst att läsa sin hund i spåret. Jag kom med i ett spårgäng som kan det här med spår. Det är jag verkligen tacksam över för jag har lär mig så mycket och Funny och jag har utvecklats.
   Första appelltävlingen gick av stapeln 2006-05-21, och vi blev uppflyttade. Det var nästan så jag tyckte att det gick för lätt. Det kändes som det var för fort över på något underligt vis. Därefter har vi fortsatt att träna spår och ska så småningom testa att tävla i spår lägre. Vi har lärt känna nya hundmänniskor som vi tränar spår och lydnad med, vilket är berikande. Det gamla spårgänget tillhör jag fortfarande. Jag tycker att det är värdefullt att ta till mig och fundera över olika människors träningsfilosofi. Enligt mitt sätt att se det så lär man sig mycket på det.  
   Vad hände med lydnadsbiten då? Jo, den tränade vi vidare på. Läste böcker och hade underbara träningskompisar även här och det resulterade i att vi tävlade och klarade Lk II i april 2006.
   Jag vill här passa på att tacka alla dessa instruktörer som har lärt mig och Funny en massa och som bidragit till att vi fått upp ögonen för det där med att tävla. Nu när jag inte går någon speciell kurs är de personer som jag tränar med, ingen nämd och framförallt ingen glömd, otroligt viktiga för att jag och Funny ska gå framåt.

   Nu har vi precis gått in i ett nytt år, vilket känns stimulerande. Hur ser målformuleringen ut för detta året?  Jag har funderat en hel del på detta. Målen kan, som väl är, ändras under resans gång, men i dagsläget ser de ut så här:

• Tävla i spår lägre någon gång under våren.
• Tävla i Lk III under året.
• Att hela tiden , kontinuerligt föra träningsjournal över spår och lydnad.
• Träna regelbundet med spår och lydnad, mer planerat.
• Träna mycket mer hjärngympa med Funny än jag gör i dag.
• Träna vattenvana.

   Ska jag nå stjärnorna så är det bäst att skynda långsamt. Det får inte bli något påtvingat, då försvinner glädjen. Dessutom har vi förhoppningsvis många år kvar tillsammans Funny och jag, vi ska ju ha något att sträva mot hela tiden.
   Här på denna sidan kommer jag att berätta vidare om hur vi tränar och hur det går med tävlandet. Medvind som motvind, problemlösningar m.m.

Onsdagen den 2 januari 2008 

   Nu har det då blivit 2008 och jag tittar tillbaka på de mål som jag satte upp för 2007. Vad hände med dem kan man undra?
   Funny har ju haft problem med sitt vänstra bakben så träningen låg nere ett bra tag. Men det rättade till sig så pass att vi kom igång igen. Hon har fortfarande besvär när det blir för kraftig ansträngning. Vi har tränat och tränar i vår takt, tagit/tar det lugnt.

   Målet med att klara spår lägre har inte gått att genomföra eftersom vi inte kommit med på någon sådan tävling. Jag kör inte land och rike runt för att tävla utan vill att det ska vara inom ”rimligt avstånd” så att säga. Detta mål får stå kvar detta år också.

   Lk III har vi tävlat i två gånger. De som har läst i dagboken vet att Funny showade sig igenom första tävlingen. Den andra tävlingen trodde jag skulle gå bättre, trodde att Funny skulle plocka något poäng i varje moment i alla fall. Men ack vad jag bedrog mig. Så många nollor har vi väl aldrig haft. Men det är bara att spotta i nävarna och komma igen. Även detta mål står kvar.

   Planera min träning och föra noteringar om dessa har jag varit ganska bra på. Detta är något som jag alltid skall göra så även detta får finnas kvar.

   Hjärngympa tränar vi regelbundet skulle jag vilja påstå. Letar hela tiden efter nya utmaningar till Funny. Självklart fortsätter vi även med detta under 2008.

   Målet vad gäller Funnys vattenvana har gått över förväntan. Funny älskar att bada nu. Varje gång vi åker ner till havet springer hon ut i vattnet. Det kvittar om det är minusgrader hon springer glatt i ändå. I somras simmade hon riktigt bra och gillade det. Hoppas att det sitter i till sommaren, fast det tror jag att det gör. Funny har en positiv målbild av simträningen.

Kontentan av det hela blir följande vad gäller mål för 2008: 

• Funny och jag skall ha roligt tillsammans – kvalité!
  Detta är det viktigaste målet, att fortsätta ha kul ihop.
  Här ingår hjärngympan.
• Tävla i rallylydnad.
• Tävla i spår lägre och bli uppflyttad.
• Tävla i Lk III och bli uppflyttad.
• Fortsätta att planera träningen och föra anteckningar kring det hela.

Hur det går med träning och allt annat vi företar oss kan man läsa om i dagboken. Den uppdateras kontinuerligt.
 

Söndagen den 17 maj 2009

   Oj vad tiden den rusar iväg. Nu är det 2009 och nya mål skall sättas. Men innan jag gör det skall jag blicka tillbaka och fundera över vad det blev av 2008 års mål.

2008 års mål nummer ett var:
Funny och jag skall ha roligt tillsammans – kvalité!
Detta är det viktigaste målet, att fortsätta ha kul ihop.
Här ingår hjärngympan

Funny och jag har verkligen haft kul ihop. Förra sommaren ”lärde” Funny sig att simma. Sedan dess har hon när möjlighet ges fått simma och hon gör det av hjärtans lust. Detta är bra med tanke på hennes rygg och hasproblem. Hjärngympan har vi också jobbat vidare på. En del nya trix har Funny lärt sig. Bl.a. att öppna upp en tuggummiautomat för att få en godisplutt.

Mål nummer två var:
Tävla i rallylydnad

Funny och jag har tävlat rallylydnad, nybörjarklass och blivit uppflyttade till fortsättningsklassen. Både Funny och jag tycker att detta är jättekul och är lika glada varje gång vi skall till att tävla.

Mål tre och fyra var:
Tävla i spår lägre och bli uppflyttad.
Tävla i Lk III och bli uppflyttad.

Spårningen har vi lagt på hyllan. Att spåra är inte lämpligt för Funny enligt veterinären. Det försämrar hennes problem. Det kan jag tycka är lite tråkigt men det är som det är. Funnys hälsa går i första rummet inte mina intressen. Vad gäller den traditionella lydnaden har den stoppats långt, långt in i garderoben. Jag saknar den absolut inte. Därmed saknar Funny inte den heller.

Mål nummer fem var att:
Fortsätta att planera träningen och föra anteckningar kring det hela.

Måste villigt erkänna att denna punkt har jag inte varit så noga med. Planera rallyträningen har jag gjort och även målformulerat den men inte på papper. Det har varit i huvudet jag noterat dem. Det har fungerat bra det med. Eftersom denna gren, rallylydnad, är så mycket roligare och mer lustfylld så har jag tagit och tar alla tillfällen i akt att träna olika moment som ingår.
   År 2008 har varit ett bra år med mycket glädje speciellt genom rallylydnaden. Funny har blivit betydligt sämre i ryggen vilket är väldigt trist. Jag har bytt brukshundklubb och det ångrar jag inte en sekund. Tvärtom, det har sporrat mig och därmed också Funny att träna och tävla i rallylydnad. Är numera aktiv inom SBK:s Halmstadavdelning.

   Under 2009 har det blivit ytterliggare försämring med Funnys rygg och ben. Hon har en konstant hälta numera. När vi har varit ute och gått längre rundor eller vi har tränat rally så har Funny haft väldigt ont och knappt kunnat stödja på sitt vänstra bakben. Röntgen som vi gjorde i mars månad visade att det blivit stor försämring i ryggen. Nu går Funny på kortison och kommer så att göra så länge det hjälper. Topparna av besvär är nästan helt borta och hon har ”bara” sin konstanta och ganska jämna hälta kvar. Det är tur att rallylydnaden är en snäll sport för hundar med dessa problem.
   Funny älskar sin rallylydnad. Svansen går hela tiden från början till slut oavsett om vi tränar eller tävlar. Tävlat har vi redan gjort två gånger i år med godkända resultat i fortsättningsklassen. Vi har verkligen roligt ihop på rallybanan. Ja, annars också så klart.

År 2009 års mål är som följer:
·         Hålla träning och tävling på en nivå som passar Funny, där hon mår bra och inte minst tycker att det är kul.
·         Fortsätta att tävla i rallylydnad och bli uppflyttad till avancerad klass. Hoppas också att vi kan tävla i avancerad klass
     och bli rallylydnadschampion under året.
·        Fortsätta med hjärngympa, lära in nya trix.
·        Sist men inte minst så skall vi ha roligt och njuta av livet tillsammans. Det är nog allt det som är det viktigaste.

Onsdagen den 6 januari 2010

Hur har det gått med att förverkliga målen som var satta för 2009?

Hålla träning och tävling på en nivå som passar Funny, där hon mår bra och inte minst tycker att det är kul.
Jag tycker att detta målet är förverkligat. Vi har tagit det lugnt och sansat med träningen. Det har varit på Funnys villkor hela tiden. Ibland kan jag så här i efterhand tycka att det kanske har varit skralt med träningen emellanåt. Det beror då inte på Funny utan på mig.

Fortsätta att tävla i rallylydnad och bli uppflyttad till avancerad klass. Hoppas också att vi kan tävla i avancerad klass och bli rallylydnadschampion under året.
Vi har tävlat två gånger i avancerad klass och fått bra poäng. 92 respektive 82 av 100 möjliga. Den tredje tävlingen får vi ta på våren 2010.
Jag har sett tävlingarna som roliga träningstillfällen som berikat både Funny och mig på många olika sätt. Funny har fått träna under andra förhållanden än normalt och jag har fått träffa likasinnade.

Fortsätta med hjärngympa, lära in nya trix.
Hjärngympa, nya trix, har vi tränat in. Det har bland annat varit att lägga flera saker i en lite för liten bytta. Städa sina saker har Funny också lärt sig.
Sedan har vi fortsatt att träna på de aktivitets saker som vi redan har. Det är allt från Nina Ottossons saker till tugummiautomaten och pusslandet.
Ringpyramiden och stapla burkar i varandra tar vi mellan varven. Det är skönt för Funny att göra sådant som sitter som en smäck emellanåt. Då tröttnar hon inte på alla dessa olika aktiviteter.

Sist men inte minst så skall vi ha roligt och njuta av livet tillsammans. Det är nog allt det som är det viktigaste.
Detta har vi verkligen gjort och framförallt gör! Funny älskar ju havet och jag också så där är vi så ofta som det går. Annars är skogen också ett bra ställe om Funny kan springa lös det vill säga.
Soffmys har vi så fort tillfälle ges.

Det gångna året har annars varit en pärs och trist år med tanke på Arraks bortgång. Saknaden har varit och är stor för oss alla tre. Funny sörjde verkligen länge efter Arrak. Det tog sig olika uttryck. Hon var dämpad, loj, håglös, ville inte gå ut och det var svårt att aktivera henne. Hundar kan verkligen sörja det har vi blivit varse.
Många tillfällen och händelser påminner om Arrak och det smärtar när det kommer över en.
Funny och Tommy har knutit starkare band under senhösten. Nu finns det ju ingen konkurrens om husse.
Funny har mer och mer blivit sitt ”vanliga jag”. Fast hon har också mycket med sig från Arraks lekar som hon anammat. Exempelvis att gnaga på trästockar, bära omkring allt från små pinnar till rejäla grenar, kampa lite, leta strandfynd och leka med dem, gräva i sanden, prata mycket mer än tidigare, ja listan kan göras lång på vad Arrak har berikat Funnys liv med.
Vad gäller Funnys hälsa så är det väl ingen större förändring. Det håller sig ganska stabilt. Besvären kommer när hon anstränger sig för mycket. det kan vara allt ifrån att ha sprungit och lekt för mycket på stranden, sprungit i skogen, gått för lång sträcka, legat illa och så vidare. Funny går på sin cortison och glukosamin och det får hon fortsätta med. Hon mår som väl är inte dåligt av medicinen.
Nu har vi ett nytt år framför oss med nya målformuleringar för mig och min sexåriga pärla.

Mål för 2010

Detta nya år ska gå i glädjens, lugnets och rons tecken. Som förra årets mål kan man säga.

• Funny och jag ska ha roligt tillsammans.
• Vi ska åka mycket till havet.
• Vi ska träna på samma nivå som 2009.
  Det vill säga träna utifrån Funnys behov och ork.
  Jag ska skärpa mig och försöka få lite mer kontinuitet i vår träning.
• Vi ska tävla i avancerad klass en gång till så att vi blir rallymästare.
  Inställningen till tävlandet är densamma. Ser det som ett ypperligt tillfälle att träna under andra förhållanden. Vi gör det för att det är roligt.
  Tycker vi inte att det är kul så slutar vi att tävla.
  Målet är att fortsätta tävla i avancerad klass efter det att vi blivit rallymästare. Man kan erövra denna titel mer än en gång.
• Till sommaren ska jag se till att Funny får möjlighet till att simma så mycket som möjligt i vår badsjö. Det är bra för hennes leder, rygg och inte minst muskulaturen.
• Arbeta på med hjärngympan och försöka komma på nya trix att träna in.
  Kanske att apportera en hel wienerkorv. Det är något att fundera på. Det blir en utmaning som heter duga när man har en sådan godisfreek som Funny.

Grafik och text © Lena Brav, 2007