Jag heter Lena Brav och bor tillsammans med min man Tommy i Åled, ett litet samhälle utanför Halmstad.

   För tillfället har vi bara en rottweiler, en tik, vid namn Funny. Detta är mattes pärla med stort P. Vi har haft en rottweiler till, en hane vid namn Arrak, som var husses hund för hela slanten. Tyvärr fick Arrak lämna oss alldeles för tidigt. Han fick somna in den 22 juni 2009 vid fyra och ett halvt års ålder. Han lämnade ett stort tomrum efter sig. I våra hjärtan lever han vidare och är med oss varje dag.

   Att ha hundar är en livsstil som passar oss. Jag är med i SBK:s Halmstadavdelning där jag också är aktiv som instruktör. Jag är utbildad allmänlydnadsinstruktör, rallylydnadsinstruktör samt rallylydnadsdomare.  

   År 2007 kom jag i kontakt med rallylydnad och denna hundsport tog mig med storm. Jag utbildade mig till rallylydnadsinstruktör och strax därefter till domare inom rallylydnaden. Denna hundsport är på stark frammarsch här i Sverige. Ni kan läsa mer om detta under ”läsvärt”.  Intresset är stort och det är kul att vara med från början i denna kommande officiella SBK-gren.

     Att handleda människor så att de får ett rikare liv med sina hundar tycker jag är stimulerande och roligt. I min profession arbetar jag som förskollärare, pedagogisk handledare för pedagoger och även med utvecklingsarbete inom förskola – skola. Tommy arbetar som speciallärare på gymnasiet.

   Under min uppväxt hade vi hund hemma, en liten dvärgpinscher, som jag var väldigt fäst vid. Så fort jag hade möjlighet skaffade jag mig en egen hund, en cockerspaniel, som tyvärr fick avlivas på grund av hjärtfel. När jag träffade Tommy hade han en riesenschnauzer som jag fick ”på köpet”. Clea, som hon hette, var en förvuxen knähund som tog alla tillfällen i akt för att få en kelstund. Hon var väldigt lugn och fin mot våra två barn, Lina och Varg, när de var små. Idag är barnen vuxna och utflugna. Varg bor i Åled och Lina i Halmstad.

   Att ha hund förr är för mig helt olikt att ha hund nu. Förr var det mest till sällskap, man rastade, motionerade och skötte om sin hund. I dag arbetar man mer målmedvetet med hundarna. Nu när barnen är vuxna och vi inte behövs på samma sätt så har vi ”tid över” för hundar. Vi har fått ett rikare liv efter det att vi skaffade Funny och Arrak. De höjer vår livskvalitet på så vis att vi har ett gemensamt intresse, är ute mycket i skog och mark, träffar många nya intressanta och trevliga människor. Hundar är härliga för de vill alltid vara med och tycker att det är roligt att arbeta, för det mesta i alla fall. De flesta hundmänniskor är ett trevligt släkte som är lätta att få kontakt med. Nu har vi som sagt ”bara” Funny men jag tror och hoppas att Tommy skaffar sig en ny liten rottweilerkille så småningom. Livet blir lite roligare om vi är fyra istället för tre.

Grafik och text © Lena Brav, 2007