Jeppekokens Funny Face 021218 från Norge, kallad Funny, blev vår för tre och halvt år sedan. På grund av olyckliga omständigheter fick vi avliva vår förra hund och letade med ljus och lykta efter en liten rottisvalp men det fanns ingen att få tag i just då. Efter att ha varit i kontakt med Rottweilerklubbens valphänvisning så fick vi tips om att ringa Anita Whitmarsh. Hon hade en tik på då sex månader som skulle gå som avelstik men saknade en tand så det gick om intet. Anita har fött upp rottisar i många år och skulle nu ha sin sista avelstik, och gjorde ett för henne svårt val, att sälja Funny. Efter ett långt samtal hade vi turen, att i konkurrens med många, få köpa Funny. Två dagar efter samtalet åkte vi till Nyköping och hämtade Funny. Resan hem gick väldigt bra. Hon låg och sov tryggt och gott hela vägen hem.

   Funny är en lugn stabil  och ”pratglad” hund som är bra på att vakta med måtta. Hon är glad i människor även om hon kan vara lite reserverad ibland, ska själv välja om och när hon ska ta kontakt, vilket vi tycker är positivt.
 

   Varför föll valet på just rottweiler då? Vi tycker att det är en robust hund med mycket potential, en brukshund som kräver mycket engagemang från sina ägares sida. Dessutom är det en vacker och ståtlig hund med mycket pondus. Rasen som sådan passar oss också därför att det blir mycket skog och mark. Spår är ett stort intresse för Funny har det visat sig. Att pälsen dessutom är ”trimningsfri” är en stor bonus.  Denna lilla norska dam har gett oss ett ”nytt liv” kan man säga. Vi har tidigare haft hund, var och en på sitt håll och också tillsammans, men då inte varit så engagerade som nu. Det ger en otrolig glädje att träna tillsammans med likasinnade människor och inte minst alla dessa underbara hundar. Vi har gått nybörjarkurs, allmänlydnadskurs, aktiveringskurs, tävlingsförarutbildning, appellkurs och appell fortsättningskurs. Vi har haft bra kursledare som har stöttat och stimulerat oss att gå vidare, den ene mer än den andre och totalt sett har det gjort att vi har börjat tävla i lydnad och bruks. Något som vi för övrigt aldrig skulle göra, trodde vi. Vi har tävlat några gånger med varierande resultat. Men för att citera Lena Mattsson: ”Att tävla är ett fritidsintresse, det ska vara roligt när man gör det!” Det har för oss blivit en gyllene regel.
   Det handlar inte bara om att träna lydnad eller spår, det är ju lika viktigt med hjärngympa. Funny älskar att lösa olika problem, lägga kuber i varandra, göra ringpyramiden, leta upp saker, hoppa i rockring osv.  Hon går in för sin uppgift med liv och lust. Det är underbart att se glädjen i ögonen när man plockar fram grejerna. Lika roligt som hon tycker det är att jobba, lika skönt tycker hon att det är att koppla av på sin plats i soffan. Den nya utmaningen är ett knoppussel med tre bitar, därefter kommer ett sifferpussel på fem bitar. När vi tränar in dessa saker så arbetar vi med klicker, en mycket bra förstärkare.

   Funny hade tidigare det jobbigt omkring löpningarna eftersom hon blev skendräktig. Under skendräktigheten tog Funny en liten boll till valp och slickade på den nätterna igenom. Hon gnällde ganska mycket stundtals, var väldigt flockkänslig och producerade mjölk. Detta gjorde att hon behövde medicinsk behandling. Det krävdes mycket mer av oss än vanligt för att distrahera det hela - tänker då på motion och hjärngympa. Det hjälpte faktiskt en del. Träna fick vi göra i mycket mindre ”doser” för uthålligheten var mindre än normalt. Det blev många och långa strand- och skogspromenader med mycket lek och lite mindre träning. En annan anledning var att vi hade köpt en rottweiler till, en hane. När jag ringde runt till olika veterinärer för att höra hur de såg på det hela så rekommenderade samtliga en kastrering.  Detta sammantaget gjorde att vi beslutade oss för att låta kastrera Funny i november 2005.

   Kastreringen är något som vi definitivt inte ångrar. Funny blev en helt annan hund efter den operationen. Hon blev mycket piggare, mer på alerten, och hon har en helt annan uthållighet när vi tränar. Dessutom slipper hon alla besvär före, efter och under löpen. Det enda nackdelen med ingreppet var veckan efter operationen då Funny var riktigt dålig. Enligt veterinären så skulle Funny vara uppe och vara mer eller mindre som vanligt på tredje dagen, men inte Funny inte. Denna godisglada tjej reste sig inte ur korgen hur vi än lockade med den ena godbiten efter den andra. Hon hade ingen som helst lust till något annat än att ligga i sin korg. Efter en vecka med många telefonsamtal och en stor oro så uppsökte vi veterinären som konstaterade att det troligen var medicinen Rimadyl som påverkade henne på detta sätt. Rimadyl är ett antiinflammatoriskt och smärtlindrande preparat. Det tillhör, enligt veterinären, inte vanligheterna att hundar reagerar så kraftigt på denna medicin. Vi slutade med dessa tabletter, det dröjde inte mer än två dagar så var Funny nästan som vanligt igen. Det dröjde en månad innan vi var igång som vanligt med träningen ute igen. Som tur var så hade vi ”hjärngympagrejer” att ta till så att hon fick lite stimulans under tiden.

   Funny ger oss många, många glädjestunder. Jag tror aldrig att vi kommer att vara utan hund, inte så länge vi kan ge hundarna det som de behöver för att ha ett rikt liv.

   Funny har nu kommit upp i den aktningsvärda åldern av 5,5 år. Tyvärr har det visat sig att Funny lider av en kronisk skada i ryggen och på vänster has. Mellan sista ryggkotan och första svanskotan växer det brosk vilket gör att kotorna trycks utåt och detta i sin tur orsakar smärta och hälta vid överansträngning. På väster hasled har det blivit pålagringar. Ibland kan det räcka med en lång vandring i skogen för att Funny skall reagera och bli stel och halta kraftigt. Oftast får hon dock besvär när vi tränat lydnad eller spårat.

Grafik och text © Lena Brav, 2007