Måndagen den 1 mars 2010

   Trots att det var grått och snålblåst packade jag väskan med fika och diverse saker till Funny och åkte till Grötvik och det kraftinjekterande havet. Där finns en vandringsled som heter Prins Bertils stig. Egentligen börjar den inne i hjärtat av Halmstad men man kan gå på leden lite var stans. Tänkte att där är det nog bra att gå. Första biten var på vägen så det var inga problem, bara till att simma lugnt i vattenansamlingarna. I början var Funny lite rädd om sina tassar. Det är skillnad på att gå i vatten och i snöslask. Efter ett litet tag insåg Funny att det var ingen idé att försöka undkomma vattnet, fanns ju ingen annan stans att gå. Vi traskade på och Funny bar sin älskade boll hela tiden.
   Efter ett tag kom vi till en liten badstrand och det var dags att gå vidare på en liten stig. Den var inte helt enkel att ta sig fram på. Slaskigt värre. Här blev Funny i sitt esse. Det fanns bra med snö och leken tog fart. Vi stannade en stund så att Funny fick ha kul med sin boll.

   Sedan var det bara att traska vidare. Jag hade bestämt att vi skulle fortsätta på stigen tills vi hittade ett bra fikaställe med en bänk att sitta på. Efter en stunds halkande både framåt och bakåt så hittade vi det perfekta stället. Jag drack mitt te och Funny fick sin tuggpinne. Jag njöt av luften och vyn, Funny av att gräva, böka och fara runt i snön med bollen.

	Jag plockade fram överraskningen som jag tagit med till Funny strax innan vi skulle gå. Funny tittade och blev all lite nyfiken på vad jag höll på med. Vad jag hade plockat fram var ett äpple och då brukar skrutten vara hennes. Nu däremot kom äpplet farande i luften och landade framför tassarna. Funny tittade på mig och på äpplet och på mig igen. Jag sa varsågod och Funny  tog sitt äpple.    På tillbakavägen blev det lite uppletande. Jag kastade medvetet Funnys boll så att hon inte skulle se var den landande. Sedan var det nosarbete. I och med att bollen är tung så åker den både snett in och långt ner i snön. Där hade Funny att göra ett bra tag.    Väl hemma igen så var det djupdykning i korgen och efter ett tag så drog Funny långa timmerstockar.

Onsdagen den 3 mars 2010

   Underbart vackert väder har det varit i dag. Solen skiner och man kan skönja att våren är på gång. Det har tagit mycket på mängden snö vilket känns skönt. Nu vill vi ha vår!
   Det är betydligt mycket lättare att gå nu. Vill man inte gå på vägen så kan man mycket väl gå på den frusna snön. Snön är så hårt packad och frusen överallt så den bär till och med mig. Lite bilder från dagens runda.

Fröken ”Grånos”
Det som göms i snö kommer upp i tö, pling, pling…
Ja, ja, jag vet…..Kunde bara inte låta bli att smaka lite.
Den alltid så roliga stocken.

Söndagen den 7 mars 2010

   Även denna dag var det ett härligt väder. Cina, Micke och deras hundar kom ut till oss efter lunch och vi tog oss en runda i skogen. Nu har solen smält bort mycket av snön på vägarna, även i skogen. Där solen inte riktigt har kommit åt är det fortfarande isigt, knaggligt och en aning svårt att gå. Fötterna for lite som de ville emellanåt även på hundarna. Hur som helst så var det en skön runda. När vi väl var hemma igen så var det dags för en välförtjänt fika.

Matte kan inte Cina och du gå och snacka samtidigt? Kom nu!
Man tager vad man haver sa Kajsa Varg. Jag äter snö i brist på vatten.
Totte har äntligen hittat en snöfri plats att sätta sig på.
Nu ska matte allt få se att jag kan springa förbi en sprillans ny hög med hästskit.	Emma har tappat bort sin älskade husse!

Måndagen den 15 mars 2010

   VÅREN ÄR HÄR!
   Det är helt underbart med solen som värmer och snön som smälter. Funny och jag var ute i skogen i fredags för att leta vårtecken. Hasselns bladknoppar har svällt och blåbärsrisets knoppar likaså. Jag blir så glad av att se detta.
   Funny spanade hon också. På vad förtäljer inte historien. Jag såg inget speciellt men något var det, gick inte att ta miste på.
   Måndagen bjuder på ytterligare ett vårtecken. Krokusen står i blom. I alla fall två stycken gula små fina krokusar.

   Det är så skönt nu när man kan börja gå lite längre rundor igen utan att riskera slå vurpor titt som tätt. Visserligen är det geggigt värre men det känns helt ok. Funny och jag har tränat lite rallymoment nu några dagar. Vi har gjort det på våra rundor. Funny uppskattar det jättemycket. Hon är verkligen alert och vill träna. Funny till och med lägger sig i leran utan att tveka. Då är det roligt.
   En kväll gick vi bara förbi den parkeringsplats som vi tränat på några gånger nu.  Jag hade inte tänkt träna denna kväll men det hade Funny. Hon tvärnitade och stod som om hon var fastfrusen i marken. Hon tittade ömsom på mig och ömsom in på parkeringen. Matte faller till föga, inte svårt alls, och vi går in och tränar några moment. När detta var klart så traskade Funny nöjt hem utan protester.

Tisdagen den 16 mars 2010

   Efter lunch gick Funny och jag ut en sväng i skogen. Det var fint väder, solen var framme även denna dag. Krokusen hade slagit ut lite mer i dag.
   Att leta upp mina ”borttappade” handskar tycker Funny är kul. Så även denna dag. Hon kopplar på nosen och sätter av för att leta. Det är så roligt att stå och studera henne hur hon arbetar. Är det nosen eller ögonen som gör jobbet? Helt klart är det nosen, det syns tydligt.
   Uppe i skogen letade jag upp en bra liten stubbe strax ovanför den lilla sjön som finns på rundan. Där satte jag mig för att äta mitt medhavda äpple. Solen värmde så gott.
   Funny hade ätit en hel del hästskit, ny och fräsch sådan, under rundan. Inte undra på att hon var törstig. Funny käkade snö för glatta livet. Hon hittade en liten pinne som satt fast i marken. Den gick hon lös på.
   Nu är ju snön så gott som borta från vägen även uppe i skogen. Funny ska gå i snön ändå. Hon avviker endast om där ligger en hög väldoftande hästskit. Vi hade en riktigt skön timme i skogen trots att mitt huvud hade besök av små hammarförsedda gubbar.

Måndagen den 22 mars 2010

   Jag har verkligen längtat efter att kunna gå på stranden utan att behöva pulsa i snön. I dag var det läge för att åka just till stranden. Ryggsäcken packades och iväg for Funny och jag. Funny anade vart det bar hän och hon kunde inte komma fram fort nog. Sista biten innan vi kom fram till parkeringen så var det full konsert i bilen.

   Bollen hade Funny tagit med sig och den bar hon stadigt i munnen. Funny hann inte mer än ner på stranden så började hon att gräva ner bollen i sanden. Ögonen lyste av glädje och det var ungefär som när kor blir utsläppta på grönbete första gången på vårkanten. Det var underbart att se Funny så lekfull och glad. Det låter som jag sällan ser detta men så är det absolut inte. Men efter en lång tid utan att kunna leka och busa runt i sanden så är det härligt att se Funny vara i sitt esse. Att stå och studera hennes beteende, att leka tillsammans med henne och inte minst att ha roligt tillsammans under hela den långa promenaden gör att jag blir alldeles varm inuti. Än en gång kan jag konstatera att vi har en stark, varm och kärleksfull relation till varandra.

   När vi gått lite drygt halva sträckan  till det ställe där vi skulle fika såg jag något konstigt, färggrant som låg en bit upp i gräset. Vi gick lite närmare och då såg jag att det var ett knippe ballonger som hade fastnat i en liten taggig buske. Detta såg lite skrämmande ut tyckte Funny. Hon försökte att skrämma bort det genom att skälla och verka lite ”hotfull”. Ballongerna rörde sig i vinden och då var hon inte så kaxig. Ett stort skutt tillbaka för att omedelbart gå fram till ballongerna igen. När Funny väl undersökt ballongerna och nosat av dem så var de inte intressanta längre och vi traskade vidare.

   När vi kom fram till fikastället fick Funny sin filt och hon lade sig tillrätta på den. Det märks allt att hon inte orkar lika mycket längre. Jag plockade fram min fika och Funny fick sitt knäckebröd och friskt vatten. Funny låg pall hela tiden tills vi skulle gå igen.
   Efter en välbehövlig paus så traskade vi tillbaka till bilen. Vi hann med att leka under tillbakavägen också. Vi var på stranden i ca två och en halv timma. Funny somnade gott i korgen då vi kom hem.