Torsdagen den 1 januari 2009

   Ja, så ska vi då lära oss skriva år 2009.
   Nyårsafton tillbringade vi i en stuga som vi hyrt. Den är belägen i utkanten av Ullared. Mitt ute i skogen fanns dessa stugor. Cina och Micke hyrde en stuga också. Det är tur att de har skotträdda hundar kan man säga. Annars hade vi aldrig kommit till detta underbara ställe. Funny och Arrak fann sig ganska fort tillrätta. När vi lastat in allt vi hade med oss i stugan och nosat runt i varje vinkel och vrå gick vi ut på en skogsrunda. Fast innan vi gick traskade vi upp på ”loftet” och tittade. Trappan hade ganska smala trappsteg. Arrak och Funny skulle givetvis upp de också. Det gick så fort att varken Tommy eller jag hann reagera. Funny gick sakta och ordentligt ner för trappan men Arrak gjorde inte det. Han hade så bråttom att han halkade i trappan och kasade ner för alla trappstegen. Det såg otäckt ut och jag tänkte att ”nu är det kokta fläsket stekt”. Men som tur var så gick det bra. Han kom helskinnad ner och upp på alla fyra igen.

   Det var skönt att gå en sväng i skogen. Arrak sprang lös hela tiden och letade upp roliga pinnar i vanlig ordning. Funny fick gå kopplad eftersom hon skadat sin ena klo. Det tyckte hon inte var kul alls. Det värsta var väl när vi kom tillbaka till stugan. Då skulle Tommy kasta boll med Arrak och detta fick inte Funny vara med på. Hon skulle gå med mig in, men det ville hon inte gärna. Bollen lockade och Funny tittade långt efter Tommy och Arrak.
   Kvällen avlöpte mycket bra. Alla hundarna var lugna och kunde koppla av. Det hördes lite smällande på långt håll men inget som störde Cinas och Mickes hundar. Funny gick och lade sig på sin bädd i sovrummet och Arrak vid Tommy eller på mattan vid ytterdörren. Emma och Totte låg jämte Cina och Micke.

   Efter en god trerättersmeny samt, innan dess, tilltugg till drinken innan maten, en massa annat gott och till sist skumpa så stöp vi, både fyrbenta och tvåbenta, i säng vid tvåtiden. Funny och Arrak kom kvickt till ro på sina bäddar och snusade sedan gott hela natten.
   Torsdagen ägnades åt en lång skogspromenad. Det var skönt för oss alla. Vädret var jättefint, minusgrader och solen tittade fram. Därefter var det så småningom dags att fara hemåt igen.
 

Fredagen den 2 januari 2009

Det käresta man har, sätter man på bordet ...

Lördagen den 3 januari 2009

Tommy och jag gick ut på förmiddagen och hade som mål att gå en längre runda. Nu blev det inte så eftersom det kom underkylt regn och det var som såpa på vägarna. Även på grusstigarna var det halt på sina ställen. Det blev ”bara” mellanrundan.    Eftermiddagen ägnades åt diverse aktiviteter i trädgården och inomhus. Ute fick Funny sin boxboll att arbeta med och jag lekte med Arrak. Arrak tyckte dock att det var gott att sno åt sig lite godispluttar som Funny hade fått ut ur boxbollen. Men att arbeta för brödfödan själv gör han inte när det gäller denna aktivitet.

   Arrak tycker det är roligare när man sparkar boll med honom. Det skall vara den stora blå bollen. Han sparkar och springer samtidigt, ser riktigt proffsigt ut. Vi var ute länge, länge och jag var ganska frusen när vi kom in trots att jag varit igång hela tiden utom när jag fotograferade.
   När vi kom in plockade jag fram julklappen, ”aktivitetsplattan” Dog Turbo. Den är en utmaning för både Funny och Arrak. De får allt jobba för att komma på det rätta sättet att få ut godiset. Visst hittar de på egna strategier för att få sina godispluttar det är då ett som är sant.

	Funny använder för det mesta tungan för att putta ut godiset. I dag tror jag att hon kom på hur hon skulle göra. Man skall flytta på klossarna så att man för ut godiset genom ett hål i kanten. Detta gjorde Funny med hjälp av nosen. Förra gången detta hände så tror jag att det var slumpen. I dag verkade det som hon fick kläm på det eftersom hon upprepade det flera gånger. Får se nästa gång om det finns kvar i minnet.
Arrak använde samma teknik som Funny alltså att putta med tungan. Nu blev det så att han fastnade med sin tunga i ett av spåren. Det gjorde nog lite ont för han tjöt till ordentligt. Detta avskräckte inte Arrak utan han var på det igen.    Frustrationen var på topp. Av en händelse så kom han åt klossen med tassen och den puttade ut godiset. Det var precis som att Arrak fick en aha-upplevelse. Tassen var lösningen. När han nu kommit på detta så jobbade han sig igenom alla spåren och fick ut godiset med hjälp av tassen. Andra gången gjorde han likadant igen så det har nog fastnat.   I morgon skulle vädret bli bättre så jag hoppas att det kan bli en runda vid havet då eller en långrunda i skogen.

Söndagen den 4 januari 2009

   I dag har det varit ett fantastiskt fint väder. Sju grader kallt, sol och ingen blåst. Vi beslöt oss för att åka till havet i dag. Eftersom Funnys klo inte har läkt riktigt ännu så bandagerade jag tassen. Först en mjuk och skön liten strumpa sedan vet–flex och sist men inte minst en liten mockasin på det. Var på H&M i mellandagarna och köpte strumpor, mockasiner och ett par andra små ”tygskor” för att ha hemma. Funny har så sköra klor så det är lika bra att ha ett lager. Jag rekommenderar mockasin med skinnsula, de sitter bra på och länge dessutom. När Funny började springa med kraftiga starter och avstamp åkte mockasinen av. Men det skall mycket till för att något över huvudtaget skall sitta kvar då.

   Lina och Aska var också med. Arrak och Aska var lösa från första början. Funny fick gå en uppvärmningssträcka först sedan släpptes även hon lös. De har så roligt tillsammans. Framförallt så leker Arrak och Aska så bra. Funny är en liten polis och skall styra upp det hela.
   Strax innan vi kom fram till bilen kom bollen fram. Tommy kastade den några gånger så att hundarna fick sitt lystmäte tillgodosett.
   När vi kom hem så smakade det bra med lunch för hundarna och kaffe till en annan.

Måndag den 5 januari 2009

   Även i dag har det varit ett underbart väder, 10 minusgrader och sol. Vid lunchtid begav vi oss till havet. Att gå i skogen var knappast till att tänka på eftersom det är så halt.

   Funny bandagerades även i dag och det satt på hela tiden. Ett mycket bra köp, dessa  mockasiner. När vi hade gått mer än halva sträckan upptäckte jag att det blödde på den andra tassen bak. Troligen hade Funny skurit sig på en snäcka.

   Arrak hittade ett nytt strandfynd i dag. Ett nät som båda två hade väldigt roligt med en lång stund.

   På hemvägen stannade vi till vid Hööks och laddade upp med vet-flex. När vi kom hem tvättade jag rent den tidigare blödande tassen. Det syntes inget så det såg värre ut än vad det var. Skönt!

Tisdagen den 6 januari 2009

   I dag har vi tränat rallylydnad. Funny och Arrak tyckte det var en höjdare. De gav allt de hade vilket resulterade i mycket bra utförande. Detta är verkligen en sport som passar mig och hundarna. Vi har så kul ihop så det är en ren fröjd.
   Lina och Aska kom hem för att prova på rallyn. De hade aldrig gjort detta förut. De fixade detta bra. Båda två tyckte att det var kul. I morgon skall de börja på rallylydnadskurs.

Onsdagen den 7 januari 2009

   Ja se det snöar…….
   Jippie, tyckte Funny och Arrak. Ja, ja jag tyckte väl också att det var mysigt eftersom det lyser upp i allt det gråa. Det som är tråkigt är att det ligger ju inte kvar.
   Vi gick mellanrundan och hundarna hade jätteskoj i snön. Jag kastade lite boll med dem och det var en riktig höjdare eftersom bollen försvann i snön. Nosarbete i massor. Jag skulle göra en godisgömma av ett snöklot åt dem. Så fort jag kommit en liten bit på väg med klotet så var Arrak där och demolerade det.
   Väl hemma igen fortsatte leken i trädgården. Leksakerna blev som nya igen bara för att de var snöbelagda och fyllda med is.

Söndagen den 11 januari 2009

   På dagens program stod rallyträning med Cina och Lina. Micke och Tommy skulle ut och traska på Galgberget. Jag riggade banan och när Cina kom satte vi igång. Efter ett tag kom även Lina.
   Cina startade med Totte. Han var på G och tyckte att det var kul. Det gick riktigt bra.
   Därefter var det Funnys och min tur. Detta med rally gillar Funny. Jag tycker att det gick bra. Funny var väl lite ur position då och då på första rundan. Det brukar för det mesta vara så. På andra rundan är det precis som att hon vet vad som skall hända och då går det betydligt mycket bättre. Tävlar vi så tränar vi på banans olika övningar innan och det är av stor betydelse för hur det skall gå. Skall göra så på träningarna också har jag bestämt mig för. Skall börja skriva träningsdagbok igen. Det får bli ett försenat nyårslöfte. Fick tips på en bra och ändamålsenlig träningsdagbok. Ska nog satsa på en sådan.
   Lina gick med sin Aska och detta gick också riktigt bra. När Tommy och Micke kom tillbaka så gick Cina banan med Emma. Trots att det varit dåligt på träningsfronten gick det bra.
   Arrak skulle också få gå rallybanan. Han är alltid i sitt esse när han skall jobba. Tre rundor fick han gå. Första och andra rundan gick bra. Tredje rundan var det slarv i spiralen med hopp och dessutom trängde han mig ordentligt. Vi gjorde om spiralen som fick bli en dubbel istället för en enkel. Arrak skärpte sig och det blev bra. Sedan avslutade vi det hela.
   Det var en riktigt kall dag i dag så det var skönt att komma in i värmen hos Lina som bjöd på kaffe och nygräddad äppelpaj.

Torsdagen den 15 januari 2009

   I dag har det blivit rallylydnadstränig! Christina och jag träffades på Halmstad Bk på förmiddagen. Christina hade med sig sina tre rottishanar, Joppe, Sickan och Sigge. Jag hade Funny och Arrak med mig.
   Banan ställdes upp och vi satte igång. Christina tränade lite traditionell lydnad innan det blev rally. Först ut var Arrak. Han är alltid en aningens för pigg på första rundan. Andra rundan som jag gick direkt efter den första gick betydligt bättre. Vi hade bra störning av Christina och hennes hundar. Sedan var det Funnys tur. Hon var också alldeles för uppspelt, hon hoppade och skuttade och tyckte att livet lekte i största allmänhet. I och för sig roligt med glada hundar men inte riktigt så glada när vi tränar. Motstridiga tankar, jag vet. Jag gick en runda till innan vi packade ihop och då tycker jag att det gick betydligt bättre för både Funny och Arrak. Jag känner mig nöjd med deras prestation.
   Christina bad mig gå banan med Joppe. De är inte hemma på rally någon av dem, men utifrån det så tycker jag att det gick bra. Dessutom har jag inte gått med någon av dessa tre ljuvliga hundar tidigare. Här lekte livet också kan jag säga. Efter Joppe gick jag med Sigge och därefter med Sickan. Alla tre gjorde ett bra arbete. Nu har dessa tre hundar en mycket bra lydnad vilket gör momenten lättare. Det är bra att gå med andra hundar speciellt hundar som inte ”kan” detta med rally. Jag får tänka på hur jag kommunicerar och hur jag använder mitt kroppsspråk. Detta ger mig nya infallsvinklar.

Fredagen den 16 januari 2009

	I dag har jag varit och inhandlat en ny hjärngympagrej till Funny. EKO hade utförsäljning och denna tugummiautomat stod där och väntade på mig. Jag har letat efter en sådan här där det inte är ett vred utan en ”spak”. Billigt var det också så jag tog två stycken, 30 kronor för båda.

   Funny har nu testat denna roliga godisspottande grej. Det var allt lite klurigt för henne att förstå hur man skulle göra för att godiset skulle komma. Jag visade henne ett par gånger hur det hela skulle gå till. Funny provade med att välta den och titta undertill sedan buffade hon med nosen på tappen där godiset kommer ut. Inget gick, jag visade igen och då förstod Funny att det hade med ”spaken” att göra. Funny slickade och bet i den och vips så kom där en godisbit. Rena lyckoträffen. Sedan höll hon på ett tag till och rätt var det var så kom en bit till ur ”tappen”. Funny gjorde detta igen och ut kom många pluttar till Funnys förtjusning. Här slutade vi. Nu skall vi se om Funny lyckas nästa gång.

Söndagen den 18 januari 2009

Måndagen den 19 januari 2009

   Vid lunchtid gick hundarna och jag en runda i skogen. Det var ganska sörjigt och Arrak och Funny var väldigt leriga när vi kom hem igen. Det var jag också, alldeles lerprickig långt upp på låren. När vi kom hem var det raka vägen in i duschen med Funny och Arrak. När det är sådant här väder så skulle jag vilja ha en hel regnoverall till dem. Fast hur skulle det sett ut, jag bara undrar. Tror inte att de hade känt sig bekväma i dem heller. Nej, det är bara att gilla läget och dra på smilbanden.
   Nu har Arrak också kommit på hur han skall hantera DOG-TURBON. Nu vet han att om han tar tassen till hjälp så kommer godiset. Han tycker det är jättekul. Tidigare har Arrak inte varit så intresserad av att hålla på med sådana här saker. En sak är säker, det gäller att ha robusta saker till honom.
   Funny jobbar med sin tuggummiapparat. Den är svår. Men hon lyckas allt några gånger. Dog-turbon fixar hon nu. Funny tar hjälp av nosen och för klossarna så att godiset kommer ut. Hon är lite mer ”mjuk” i sin behandling av sakerna.
   I eftermiddag så fick Arrak tag i en fasan inne i bland träden på tomten. Funny var inte sen att rusa dit. Matte kom med stormsteg efter och var inte glad. Ut kommer Funny med munnen full av fjädrar och går skamsen upp på altanen. Där ställer Funny sig vid dörren. Arrak kommer också ut från träden med fjädrar i munnen. Till skillnad från Funny så är Arrak lika glad som innan. Han tar sig en lov i trädgården och skulle sedan in efter fasanen med detsamma igen. Men aj, aj där stod matte i vägen. Inne bland träden låg en hel hög med fjädrar. Det var inte lite fjädrar kan jag upplysa om. Fasanen har nog en och annan kal fläck.
   Funny blev kommenderad till att gå ut och kissa vilket hon gjorde och det gick fort. Arrak han gjorde också kvickt vad han skulle. Därefter åkte hundarna in med buller och bång.
   Tommy som kom hem till denna soppa gick ut för att se hur det gått med den stackars fasanen. Som väl var så verkade det som att den klarade livhanken. Den flaxade i alla fall iväg när Tommy kom och röjde bland träden. Alltid händer det något….

Tisdagen den 20 januari 2009

   I dag hade jag längtan till havet och så fick det bli. Funny, Arrak och jag packade in oss i röda faran och iväg bar det.

   Påarps strand låg alldeles öde förutom fåglarna. Det var skönt för då kunde Arrak och Funny springa nästan som de ville. Det var ganska kallt men ändå härligt. Hundarna såg ut som två ystra kalvar på grönbete. Funny och Arrak tycker det är roligt att vara vid havet. Alltid hittar de något kul att sätta tänderna i. Den blå bunken som de hittade förra gången lekte de med i dag också. Arrak hittade en joggingsko som han kände lite på. Den var inte så kul så den fick vara.

Bunken var kvar!	Ha, ha nu kan du inte se mig Funny!
Ta den om du kan Funny!	Det kunde jag, nu är den min Arrak!
	När bollen kom fram så var de alldeles till sig. Arrak sprang ut i vattnet och badade. Funny höll sig i vattenbrynet. Vi lekte med bollen ett tag sedan gick vi vidare.    Emellanåt gjorde vi inkallningsövningar. Det gick bra. Båda två var lyhörda och kom med en gång som jag kallade in dem. En joggare dök plötsligt upp från ingenstans, då satte jag hundarna och han sprang förbi. Arrak och Funny tittade knappt på honom.    Tre sandiga och nöjda individer hoppade in i bilen och det bar av hemåt igen.

Söndagen den 25 januari 2009

	Efter en mestadels stillasittande lördag, vi firade Vargs 25-årsdag, behövde hundarna verkligen springa av sig. Var gör man bäst det när man heter Arrak och Funny? Jo, vid havet så klart. Sagt och gjort, efter lunch åkte vi iväg. Det var dimmigt och det småregnade hela tiden. Inget vidare väder alltså. Lina och Aska kom också till havet.

   Hundarna lekte och hade skoj med varandra. Funny hittade sin dunk som hon kvickt lade beslag på. Denna älskade leksak släpade Funny sedan med sig näst intill hela vägen. Aska och Arrak tampades om ett nät. Deras dragkamp bestod av att Arrak låg stilla och Aska drog allt vad hon förmådde. Lagd Arrak ligger! Sedan fick Arrak för sig att springa iväg. Då ställde sig Aska på nätet och ”åkte släde” en bit. Det såg väldigt roligt ut.
   Helt plötsligt for Aska iväg rätt ut i vågorna för att jaga fåglar. Hon älskar detta och det gäller även flygande fåglar. Lina var minst sagt ogillande till detta, det kan man ju förstå.

   Ett par döda skarvar låg på stranden, dessa var självklart intressanta. Aska speciellt tyckte att den ena fågeln var härlig att rulla sig i. Arrak och Funny var inte så intresserade men de var framme och skulle nosa på den. Tommy skulle fotografera den ena skarven. Då helt plötsligt blev Arrak väldigt nyfiken så klart. Svårt att sitta still och titta på, det ryckte i honom hela tiden. Så fort att Tommy var färdig och gick iväg så var nyfikenheten borta.
   Trots detta otrevliga väder kände vi oss nöjda och tyckte det hade varit en skön eftermiddag.

Final landing                                                        Foto: Tommy Brav

Onsdagen den 28 januari 2009

   Efter en skön sovmorgon åkte hundarna och jag till havet. Det fanns inte en kotte mer än vi på stranden. Hundarna sprang och lekte av hjärtans lust.

   Bunken kom de ihåg och kvickt letade de upp den. Arrak dök ner med huvudet i bunken och sedan sprang han omkring en stund med den över huvudet. Funny försökte ta bunken från Arrak när han inte såg, alltså när den satt över huvudet. Det såg så kul ut. När Arrak lekt färdigt med bunken fick Funny ta den, sedan var den med hela vägen.
   Arrak fick kvickt syn på en annan leksak. En tom vinflaska. Han tittade lite konstigt på mig när jag förbjöd honom att leka med den.
   Funny nosade upp den döda skarven som Tommy fotograferade förra gången. Arrak kom som ett skott. Matte kom också som ett skott och körde iväg båda två. Inte fick de vara vid den heller. Funny och Arrak tyckte säkert att jag var urtrist som förbjöd dem många saker denna dag. Något som jag inte heller gillade var att de ville äta på pinnar av något slag. Det såg ut som det skulle kunna vara uppblötta bamburör eller något liknande. Det låg massor utmed vattenbrynet. Enligt Funny och Arrak så smakade det gott också, det lilla de nu hann att tugga i sig.

   Det var lågvatten i dag så vi gick ut på sanddynerna och strosade runt där ett bra tag. Det gillar bägge två, även jag.
   På väg tillbaka till bilen plockade jag fram bollen till bådas förtjusning. Tänk att det kan vara så roligt att springa efter en boll gång efter annan. Tur att man inte är hund, jag som inte gillar att springa. När jag bedömde att vi hade lekt färdigt åkte vi hem och intog en god lunch alla tre.

Torsdagen den 29 januari 2009

   I dag skulle Lina till Spritkullen med Aska så jag, Funny och Arrak hakade på. Vädret var det inget fel på, snarare tvärtom. Visserligen en aningens kallt men våren tycktes glänta på dörren en aning. Härligt!

   På Spritkullen finns en stor inhägnad hage som man kan släppa hundarna i. Det gjorde vi. I drygt en timme var vi där. Det var full fart hela tiden. Speciellt på Arrak och Aska. Funny tyckte att det var roligare med bollen. Lina och jag hade en skön stund med ganska mycket hund och träningssnack.

   Nu har jag anmält Funny och mig till en rallytävling, fortsättningsklass. Söderåsens Bk har tävling i ett ridhus. Jo, jag har skrivit rätt hur konstigt det än låter. Ni som har följt våra bravader vet vad jag menar. För er andra kan jag berätta att Funny fullkomligt älskar hästskit. Det är för henne som den finaste belgiska chokladen för oss. Då förstår ni eller hur. Vi har tävlat traditionell lydnad en gång i ridhus. Då var det jubel på läktarna kan jag berätta. Funny dammsög fullkomligt manegen på hästskit och jag svor på att ALDRIG tävla i ridhus någon mer gång. Skulle inte träna i ridhus heller för den delen. Det löftet har jag hållt. Så detta blir en verklig utmaning. Återkommer med rapport efter tävlingen som är den 1 februari, alltså nu på söndag.

Fredagen den 30 januari 2009

   På förmiddagen var jag och hundarna på vår dagliga ”mellanrunda”. Sedan var det dags att ge sig iväg för att träna rallylydnad. Cina och jag hade bestämt att vi skulle köra ett pass. Funny måste friska upp minnet inför söndagen. Precis där jag satte upp banan hade några hästar spatserat omkring. Medvetet val alltså.
   Funny skulle vara först ut på banan. Jisses amalia, det var som om det var första gången hon gjorde rallylydnad. De övningar som satt som en smäck tidigare var som om de aldrig funnits. Inte förstod hon vad jag menade när jag försökte vägleda henne heller. Hoppet då? Funny, som älskar att hoppa över hinder, ignorerade hindret fullkomligt. Hinder? Vad pratar du om matte? Precis så var det. Kan knappast tro det själv.
    Den andra rundan var likadan så den bröt jag. Funny stod kvar och tittade moloket och väldigt konfunderat på mig. Hon skulle minsann inte in i bilen. Jag fick gå och hämta henne och dra med mig henne i halsbandet.

   Ja, då var det Arraks tur. Första rundan provade jag att gå utan koppel. Men det fungerade inte så bra. Han fladdrade runt och hade fokus på hästlukt och annat. Runda två blev med koppel på och det var mycket bättre. Lite virrig var han väl men med tanke på hur lite vi har tränat så är jag supernöjd. Vi hade roligt i alla fall.
   Cina gick med Totte och Emma ett par gånger med, precis som vi, blandat resultat. När de var färdiga funderade jag över om jag skulle gå en runda med Funny igen. Kanske gav brytningen en effekt.

   Sagt och gjort, vi testade. Denna gång hade jag äppelbitar med mig. Vi gjorde ett par övningar innan som gick bra. Då belönades Funny rikligt med äppelbitar. Denna gången gick hon jättefint, jag blev riktigt glad och nöjd. Väl utanför banan kom äppelbitar farande genom luften och Funny var överförtjust. När äpplet var slut blev det en bit gurka.
   Nöjda körde vi hemåt igen. Väl hemma blev det en hastig kopp kaffe med Tommy sedan bar det av till havet. Hundarna blev lika glada som vanligt över att komma dit. De letade upp sin älskade blå dunk. Precis som vanligt så lägger Arrak beslag på den först. Han stoppar medvetet ner huvudet i den och knycker liksom till med huvudet så att dunken kommer på ordentligt sedan springer han omkring med den på huvudet. Tommy och jag stod och studerade honom i dag för att se om det var slumpen eller om han medvetet gör så att den sätter sig på huvudet. Han vet vad han gör den gossen.

   När Arrak var färdig med dunken tog Funny över den och puttade, rullade den och sprang med den i munnen. Dunken var med nästan hela vägen precis som vanligt. När Funny inte ville ha den längre gick hon upp i det höga gräset och satte den. Sedan kom hon till oss igen. Precis som om hon tänkte att den kan stå där till nästa gång vi kommer hit. Även denna dag var vi mol allena på stranden.